Blomsterrabatter!
När man överger en trädgård är det bara de allra starkaste som överlever. I Torrmyra består de starka av Acleja (en nästan svart sort), Gullris, Nyponros och Stormhatt. Den sistnämnda skulle nog stå emot ett kärnvapenkrig... När gamla verandan revs i höstas minns jag att jag tittade i rabatterna efter spår av växter, och hittade I N G E T, och då menar jag verkligen I N G E T. I somras hade aclejorna och stormhattarna växt till sig som om inget hänt.Dessutom trivs de allra bäst på den norra sidan i den magraste jorden... Det finns spår efter en rabattkant, men den hade inte stormhatten tagit någon hänsyn till. Det växte nog mer stormhatt utanför rabattkanten än innanför...
På högra sidan av glasverandan fanns ingen rabatt kvar över huvud taget, men när jag började gräva hittade jag den ena stenen efter den andra. Min mamma hade nämligen en passion för att leta runda stenar i skog och mark, som sedan forslades till Torrmyra där de fick utgöra rabattavgränsare. Måste erkänna att jag gjort något liknande vid vår sommarstuga...
Jorden var inte helt mager på den här sidan, det fanns gott om feta daggmaskar under grässvålen! Fyllde ändå på med lite påsjord, välbrunnen hönsgödsel och benmjöl. Har planterat liljor och tulpaner som jag hoppas rådjuren ska låta vara ifred. Har även fyllt ut med vita och blåa vårstjärnor. Väggen här ligger i skugga under dagens hetaste timmar, men får del av den sena eftermiddagssolen. Rådjuren kanske inte är den största fienden, förresten, när vi jobbade i helgen såg vi en liten sork som höll till på andra sidan verandan... Hrmm, barnen tyckte den var J Ä T T E S Ö T, men ger den sig på tulpanlökarna så får den med mig att göra...!
Mycket jobb återstår för att restaurera den gamla grusgången, men jag hittade den gamla kantstenen under gräset i alla fall! Mellan stormhattarna har jag tryckt ner åtskilliga påsk- och pingstliljor, samt en hel del krokusar.
Vänstra sidan av verandan efter den stora uppröjningen. Grävde helt enkelt upp alla stormhattar och satte tillbaka dem igen, den här gången i rabatten istället för utanför densamma!
En liten blåsippa som har fått flytta från grusgången. Ursprungligen uppgrävd i någon skogsdunge, men det är så länge sedan så det är nog preskriberat nu!
För några år sedan hämtade vi ett par plantor av Torrmyras Stormhatt och planterade vid en södervägg i vår stuga. Den höll ut två eller tre somrar, sedan försvann den helt sonika. Utan att ha läst på i min trädgårdsbok skulle jag vilja påstå att den trivs bäst i skuggigt läge. Det är väl det som kallas "learning by doing"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar